Behöver man var ingenjör med specialitet förbränningsmotorer kompletterad med maskinists grad i Kungliga Flottan för att bedöma en båtmotor? Ja det hjälper, men det räcker ändå inte. För precis som hos doktorn, så kan man bara lyssna på insidan, lysa i halsen och känna efter i stjärten. Men med detta som grund, parad med stor erfarenhet och gjorda servicenoteringar, så kan man i alla fall skapa en trolig diagnos, men precis som hos doktorn finns det inga garantier.
Normalt vid besiktningar ges inte utlåtande om en motors skick eller förslitningsgrad. Ofta talas det också om färskvattenkylning som om det skulle vara en garant för evigt liv, men det handlar bara om invändig rost, inget annat. Är därtill färskvattenkylningen inmonterad många år senare kan installationen istället vara direkt skadligt och för motorn, på grund av just rost.
Det går helt enkelt inte att ställa en diagnos utan att motorn tas isär och kontrollmäts inom sina förslitningstoleranser. Visst går det att göra kompressionsprov på bensinmotorer och till och med på dieselmotorer med speciell utrustning. Men det berättar ändå ingenting om ramlager, vevstakslager och kolvbultar, eller invändig rost till exempel. Inte heller kan man utröna förslitningsgrad på kamaxlar, insprutningspumpar, smörjoljepumpar, vattenpumpar, ventilslitage, generatorer och startmotorer eller än mindre motorns backslag.
Det bästa man kan göra av situationen är att man noga besiktar alla utvändiga komponenter. Syftet är att finna förändringar som inte är normala och som inte är förväntade vid normal funktion. Det kan också vara förväntade förändringar kopplat till ett visst beteende hos motorn, och som kan vara signal om hög förslitningsgrad eller annat problem. Motorns specifika egenskaper, ålder, gångtimmar och servicehistorik i kombination med möjligheten att utföra en provkörning med några olika testfaser får helt enkelt vara gott nog.