Att det är billigt att segla och dyrt att åka motorbåt är en ganska vanlig uppfattning, åtminstone bland seglare. Ett litet räkneexempel pekar dock i en annan riktning.
En helt vanlig 7 m lång Petterssonbåt, med en fart av 7 knop och en förbrukning av 7 liter bensin i timmen, gör av med 70 liter bensin över en helg tur och retur Stockholm – Möja till en kostnad av ca 800 kronor. Efter 7 - 8 liknande resor och lite semesterkörning så är vi lätt uppe i sådär en 8000 kronor i bränslekostnad den säsongen.
Det låter väl som ganska mycket pengar för de flesta, men det räcker inte särskilt långt när man går till segelmakaren. För de slantarna får du kanske ett storsegel till en Maxi 77:a men de räcker inte till en vanlig Ballad eller Scampi, och behöver du en genua på 30 m2 till de två sistnämnda så blir det till att bläddra upp 20000 kronor. Är du olycklig ägare till ett slutkört storsegel på 30 m2 till 35-fotaren med partialrigg så behöver du kunna räkna fram 30 st. tusenlappar.
Ett nytt ställ i enklare cruisinglaminat bestående av storsegel, fock och genua till en 38 fots segelbåt kostar minst 85000 kronor och en ny spinnaker 30000 kronor. För den summan kan du köra Petterssonbåten, eller för den delen vilken annan motorbåt som helst med en förbrukning om 1 liter/sjömil, i 14 säsonger.
Då tänker den eftertänksamme att motorn slits ju och ny motor kostar pengar. Det är riktigt, men en rigg slits ju också och en rigg ramlar ner om den inte underhålls och en ny rigg kostar lika mycket som en ny motor. Men försäkringsbolaget då? Ja, de tar en ytterst begränsad delkostnad av ett rigghaveri p.g.a. åldersavdrag.
Slutsatsen är att segel är dyra och därför snålas det rätt rejält bland båtägarna och man seglar med seglen så länge det bara går. Detta borde betyda att man är ytterst rädd om seglen och undviker fladder, solljus, felaktig hantering och lagring i mesta möjliga mån, men här slarvas det också. Fuktiga ovikta segel nerpressade i påsen och instoppade i förpik och stickkoj, till och med under vintersäsong, är vardagsmat för båtbesiktningsmannen.
När den tänkte båtköparen glatt berättar att Ohlson 29:an från 1971 som han vill ha besiktad har en segelgarderob som består av, citerat efter utrustningslistan:
1 st. Storsegel av fullattetyp. Bra skick.
1 st. Hårdvindsgenua (lite grövre duk), ett allround segel. Bra skick.
1 st. Kryssfock. Bra skick.
1 st. Lättvindsgenua i mediokert skick.
1 st. Segelkapell till storsegel rött, som nytt.
så låter det ju onekligen som om den här segeluppsättningen kommer att räcka i många år.
Sanningen är dock en helt annan.Storseglet, troligen från –71och 33 år gammalt precis som båten, var så slutkört så för att hålla ihop seglet hade man sytt i 4 st. långa lattfickor från förlik till akterlik och tunnslipat lattorna i främre halvan för att i någon mån få fram buken från akterliket mot mitten igen. Hårdvindsgenuan, sammaårsmodell, skulle inte klara 10 minuter i 10 meter/sek. Kryssfocken var kanske 20 år yngre och möjligen användbar, men hur kul är den i den lätta sommarbrisen. Lättvindsgenuan från någon gång på 80-talet var totalt slut, mjuk som en söndertvättad näsduk och förmodligen heller inte mycket starkare i sömmar, varp och väft. Segelkapellet då? Ja, det var inte alls ”som nytt”, det var från 1971 det också och för den delen spygrönt, säljaren hade ”förväxlat” den med sprayhooden som var både ny och röd. Förmodligen var totalvärdet 0 kronor för denna ”segelgarderob”, möjligen kan det finnas en köpare på kryssfocken för 500 kronor.
Att få tag på begagnade segel i bra skick är inte helt lätt om ens möjligt emedan seglen bokstavligt talat slits ut. Enda möjligheten är begagnade tävlingssegel, men det är oftast ett smalt begränsat utbud på dessa då de bara förekommer till båttyper som har en livlig tävlingsklass. Då återstår faktiskt bara att köpa nytt och då kostar detta ca: 40000 till 50000 kronor till en helt vanlig Ohlson 29, det vill säga ungefär 30 - 40% av hela båtens värde.
Bästa sättet att besiktiga ett segel är naturligtvis att segla seglet i den vind det är ämnat för, men det är ytterst sällan som det låter sig göras. Då återstår bara att nogsamt ta reda på tillverkningsår, förbrukningsgrad, fysisk känsla i duken och en kvalificerad okulärbesiktning för att bedöma om uppgifterna möjligen stämmer. I slutändan finns det bara en sak man kan vara riktigt säker på, och det är att seglet inte har seglat mindre än vad säljaren påstår.
Liggande våder, stående våder, biradiellt, triradiellt, crosscut, radialhead, starcut, korda, bukdjup, sagg, hook, lik, belastningsorienterat, tapedrive, högmolekylärt riktade fibrer, dacron, mylar, kevlar, spectra, kolfiber, akterrunda, underlikssträckare, uthal, snörp, linlås, likränna, införare, öljett, sölja, halshorn, fallhorn, skothorn, sugga,latta, skädda, löddra, sölja, telltales, trimtamp, twist, cunningham, lazyjack, stack pack, lösfotat, underlik, travarlik, replik, förlikstejp ……. pistolhakar? Kan man ha det? Ja frågorna är många och svaren ännu fler. Allt beror på hur man skall använda sin båt och vet man det då finns också alla svaren.